När det gäller den discoinfluerade musik idag känd som house är det inte många artister som når upp till samma betydelse som Daft Punk. Den franska duon lade grundstenarna för ett sound som senare kommit att bli känt just som fransk house. En form av housemusik som utmärks av en viss melankoli och romantik samtidigt som det är ett utmärkt soundtrack till festen.
Daft Punk grundades av Guy-Manuel de Homem-Christo och Thomas Bangalter i Paris 1993. De hade dessförinnan spelat tillsammans i ett band som hette Darlin’. Det tidigare bandet var dock ett ganska ordinärt gitarrbaserat band. När de startade som duo bestämde de sig för att börja experimentera med instrument som synthar och samplers.
De blev snabbt ett populärt inslag på rave och andra events för elektronisk musik runtom i Europa. Deras första kommersiellt framgångsrika skivsläpp var singeln Da Funk från 1995 som musikkritiker världen över tyckte mycket om.
Det riktigt stora genombrottet skulle dock dröja till 1997. Duon hade då skrivit kontrakt med skivbolaget Virgin och snabbt därpå spelade de in albumet Homework, som blev ett av det årets mest framgångsrika album. Mycket på grund av singeln Around the World som hördes överallt.
Det var i samband med släppet av deras nästa skiva, Discovery från 1999, som duon började med ett av sina mest välkända attribut: att enbart uppträda publikt iklädda robotmasker. De ville uppenbarligen inte gå med på allt vad deras nyvunna berömmelse innebar. Discovery skulle för övrigt vinna anseende som ett av de bästa albumen någonsin.
År 2005 släpptes albumet Human After All, som vid tidpunkten betraktades som bandets första mediokra skivsläpp. Många musikkritiker tyckte att skivan var monoton och robotaktig – ironiskt nog. Det är dock ett album som kommit att omvärderas på senare år. Inte minst till följd av hur uppskattade albumets låtar var under den turné bandet genomförde under 2007.
Daft Punks sista album, Random Access Memories, släpptes 2013. Det var ett album som blev en omedelbar framgång till följd av välskrivna singlar så som Get Lucky och Lose Yourself to Dance. Det var en eklektisk skiva som till stora delar frångick det housesound de hade etablerat på sina tidigare album. Det sista albumet blandade friskt mellan olika genrer och bestod till stora delar dessutom av låtar som spelats in av studiomusiker där tidigare plattor byggde på samplingar och synthar.